Blir allt lite fundersam.. Har jag verkligen gjort rätt?? Har jag val rätt väg, har jag gjort det val som är klokast att göra? Där jag är idag, är det där jag vill vara? Borde jag inte vara någon HELT annan än den jag är idag.. Egentligen så borde jag nog det.. Är ju rätt så länge sen allt började "vända". På gott och ont.
Var är den spralliga tjejen som fick en ide om att åka till götet å satt på ett flyg ner några timmar senare med halvfuktiga kläder för jag hade inget rent å torrt att ta med.. Hon som umgicks dag å natt med sin bästa vän, hon som var galen å charmig å så brydd men ändå så otroligt obrydd.. Hon som kunde gå på stan i mjukiskläder å ta med sin bästa vän å plinga på dörren hos en kille hon inte kände.
Nu är det mycket som händer mycket som sker å allt går ALLDELES för fort! Jag vill stoppa tiden, stanna upp och tänka efter.. What the hell happend??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inspiration och inspiration, bara det här inlägget väcker massa tankar hos mig. Jag var inte helt olik den person du beskriver heller - men helt plötsligt så står vi här och inser att det verkligen är som föräldrarna sa - man växer ifrån sina vänner när vuxenlivet smyger sig på.
SvaraRaderaSpontaniteten sträcker sig inte längre över hela landet utan inom närområdet. Nu är det liksom spontant att åka och bada i pölen bredvid, förut åkte man betydligt längre än så för att det skulle kallas spontant.
Jag är nog för nyfiken för mitt eget bästa, nu måste jag ju lägga till din blogg på blogglovin' för att se om du kanske kan ge mig fler tankeställare! :)
Tack för att du läser min blogg! Söt kan du vara själv förresten!!