Oj så sårande. Så himla ledsen jag blev. Bita ihop, skämta, le litegran. Låssas som ingenting. Rent en käftsmäll i ansiktet. Eller nä, i magen. För det är där det gör ont nu.
Är jag verkligen så tråkig. Att folk inte vill ha med mig, ha med mig att göra. Aj. Ännu mer ont i magen. Ja förmodligen. Annars skulle jag väl blivit tillfrågad.
Men det är klart, jag är inte den där som alla tycker om, som man vill ha med jämt, som alltid blir frågad först. Snarare tvärtom. Lite mer som "utfyllnad" i soffan och samhället.
Ja, bäst att ta tag i det då. Med början. Nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, du är INTE någon soffutfyllnad och låt ingen få dig att tro ngt sådant!! Tycker om dig precis som du är =) Puss och kram
SvaraRaderaPs, du kanske ska säga att det sårar till den/dem det gäller...så att de vet om det, jag förstår dig och vet att det ibland är lättare att bara bita ihop och le men om det sårar och gör ont borde det få komma fram.
Men Elin =( Tror ju absolut inte att det är så, inte ens i närheten! Men som Lovisa säger, säg det åt dem! Du mår nog bättre själv och ger dem en tankeställare också! Du är hur go som helst, och de som får umgås med dej är lyckligt lottade =) Kram / Hanna
SvaraRaderaSå där känner jag med, ganska ofta. Det har jag alltid gjort - jag har alltid känt att de få gånger jag blivit medbjuden så är det för att de tycker synd om mig.
SvaraRaderaJag vet dock att jag är knepig och att inte alla är så förtjust i mig. På jobbet älskar alla mig vilket faktiskt är lite jobbigt, men en otrolig bekräftelse. Hemma är jag dock en helt annan person och vill inte ens bli omtyckt av någon anledning, men jag blir ändå sårad när jag inte blir medbjuden på saker.
Nu är det kanske inget märkligt, sedan jag gifte mig har jag nästan totalt isolerat mig och valt bort nästan alla gamla vänner jag hade, men innan jag gifte mig var det otroligt jobbigt. Att vara en människa ingen vill vara i närheten av, ingen väljer som sällskap. Medvetet.
Om det ligger något i dina känslor så gissar jag på att din situation är nästan tvärt om, att de inte ens tänker på att du kanske vill vara inkluderad. Kom ihåg att du räknas, du är viktig - i ditt liv finns det ju ingen som är viktigare! Ditt liv skulle för sjutton inte finnas utan dig! Våga ta plats, säga ifrån, höras. Våga vara Elin såsom du vill att Elin ska vara.